Jamen vi gjorde det ju igen, han och jag! Jajjamen. Att jag strax innan hade världens utläggningar om att 'Det här minsann...kommer att gå käpprätt åt...' och starkt övervägde att byta ut honom mot en skit liten ponny...eller än bättre rymma fältet...hjälpte liksom inte...Det var han och jag. Punkt. Såå...lätt sammanbiten och utan minsta gnutta nervlugnande i kroppen...och en blick från de övriga som jag hade svårt att tolka...slängde jag mej upp och den här gången gick det...hör och häpna...överraskande nog riktigt bra. Klart jag var andfådd och svettig i pannan. Självklart. Och självklart så har jag ont i både ben och rumpa nu såhär efteråt och även om tvättstugetrappen kommer att kännas som min värsta fiende idag så gör det inget. Jag nöjd. Jätte nöjd. Så trots att vi körde i en relativt hög och okontrollerad hastighet från början så är han inte så dum den där typen iallafall, inte alls faktiskt...det känns nästan till och med som att vi kan bli riktigt bra vänner, han och jag...Japp, så känns det...även om det går lite fort ibland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar