I perioder i mitt liv så har jag ridit...men jag kan inte påstå att jag kan rida på riktigt...bara till hus behov liksom. Min dotter har ridit ett par år på ridskolan men efter att vi skaffat hästarna så tänkte jag att jag inte skulle vara sämre jag heller...så på Måndagar har vi alltså ridning.
Min dotter har gjort en otrolig utveckling och är jätteduktig. Hon rider kl 6, sen rider en grupp som är mer avancerad...sen...sen rider vi...jag, skoter Ulrika och 3 till och jag kan utan överdrift kalla oss vuxen dagis...
Att ta en tur ute i skogen är väl inge svårt...de kan alla...men att rida med en ur duktig lärare som kan göra de mest avancerade saker med en häst är skitsvårt...och jag inser ju att jag är sämre än jag trodde...dessutom har jag aldrig i hela mitt liv hoppat.
Såå...vad får vi göra då...joo men självklart hoppa...vad trodde ni... Jag kan lova att det är med varierande resultat och väldigt ofta får jag höra henne skrika: Åsssaaa Inte så fooort!! Hmm...det är lättare sagt än gjort...för ibland...rätt ofta...går det (helt ofrivilligt) i hundranittio.
Sen har vi det här med själva sitsen...allvarligt!...ner med hälen, vrid låret, sitt på 'fickorna', in med naveln, rak i ryggen och slappna av...slappna av?! När och hur ska jag kunna göra de...i skritt okej men i trav och galopp?
Själva ridhuset är stor som en fotbolls-plan och man kan tycka att 5 ryttare borde kunna fördela sig jämt över hela liksom...men nää det är väl dumt när alla kan trycka ihop sig på samma sida och prata om hur avslappnad vi är i sitsen...
Men nu är det gjort för den här veckan och vår ur duktiga ridlärare kan slappna av...och på måndag är det på't igen med skräckblandad förtjusning...undra om vi får hoppa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar