Bil hade vi ju inte heller...såklart.
Så för mej var det en otrolig upplevelse att få åka med min
farbror och faster i deras fina bil...märket kommer jag inte ihåg men grå tror jag att den var...
Så för mej var det en otrolig upplevelse att få åka med min
farbror och faster i deras fina bil...märket kommer jag inte ihåg men grå tror jag att den var...
Varje biltur kändes som en utflykt även om den varade i bara 5 minuter.
Och hade man en rasande tur så fick man sitta i mitten, bak...utan bälte...framåtlutad och inkilad mellan framsätena med en näst intill hypnotiserad blick på vägen...
De ni...det var det närmaste 'Gröna Lund' man kunde komma på den tiden
här i 'HillBilly-Land'...
En annan sak jag minns...t y d l i g t...(trots att jag var rätt liten)
var ekonomiklippningen man blev utsatt för...
Ja. Ni ser ju själv...
Amen Va fan handlade det om!?!
Att klippa luggen ända in till hårfästet så man slapp gå ofta...eller vadå?!
Trots att Pappa jobbade nästan jämt så var det ändå en helg som var helig.
Det var Julafton.
Alla andra helger gick bra. Ja, även vardagar. Men inte Julafton.
För då åt vi julskinka, färskost och lutfisk i lysrörsbelysning med farmor.
Och trots lysrören så var det faktiskt ändå mysigt.
Något som jag har i mej sen liten det var att;
Allt har sin plats.
För andra kanske det inte är nått man går runt å tänker på precis...
men för oss, Syrran och mej så var det oerhört viktigt.
Mjölken, osten, smöret...och sånt...hade till exempel alltid samma plats i kylskåpet. Alltid.
Samma som skiftnyckeln, glödlamporna, klädnyporna, vispen, tejpen och allt det andra...
Så på nått sätt var vårt barndomshem handikappanpassat även om jag inte såg det så då.
Ja. Och jag tror...eller jag vet...att jag faktiskt fortfarande lever kvar i den anpassningen...
att jag kan bli deprimerad över oreda.
Nu menar jag inte damm i hörnen eller disk på bänken utan prylar som inte har en egen plats.
Det sitter i en på nått vis...
även om han jag lever med inte anammar det...
och att det förmodligen, mot min vilja, till viss del har smittat av sig på mej...
Så sitter det där inkilat i ryggmärgen...
Liksom per automatik...
'Allt har sin plats...'
Del 2...av 3
De ni...det var det närmaste 'Gröna Lund' man kunde komma på den tiden
här i 'HillBilly-Land'...
En annan sak jag minns...t y d l i g t...(trots att jag var rätt liten)
var ekonomiklippningen man blev utsatt för...
Ja. Ni ser ju själv...
Amen Va fan handlade det om!?!
Att klippa luggen ända in till hårfästet så man slapp gå ofta...eller vadå?!
Trots att Pappa jobbade nästan jämt så var det ändå en helg som var helig.
Det var Julafton.
Alla andra helger gick bra. Ja, även vardagar. Men inte Julafton.
För då åt vi julskinka, färskost och lutfisk i lysrörsbelysning med farmor.
Och trots lysrören så var det faktiskt ändå mysigt.
Något som jag har i mej sen liten det var att;
Allt har sin plats.
För andra kanske det inte är nått man går runt å tänker på precis...
men för oss, Syrran och mej så var det oerhört viktigt.
Mjölken, osten, smöret...och sånt...hade till exempel alltid samma plats i kylskåpet. Alltid.
Samma som skiftnyckeln, glödlamporna, klädnyporna, vispen, tejpen och allt det andra...
Så på nått sätt var vårt barndomshem handikappanpassat även om jag inte såg det så då.
Ja. Och jag tror...eller jag vet...att jag faktiskt fortfarande lever kvar i den anpassningen...
att jag kan bli deprimerad över oreda.
Nu menar jag inte damm i hörnen eller disk på bänken utan prylar som inte har en egen plats.
Det sitter i en på nått vis...
även om han jag lever med inte anammar det...
och att det förmodligen, mot min vilja, till viss del har smittat av sig på mej...
Så sitter det där inkilat i ryggmärgen...
Liksom per automatik...
'Allt har sin plats...'
Del 2...av 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar