Hon är hemma nu...hon...den där ursnygga Super Puman som jag mer eller mindre plågar i alla fotolägen...(Ja...för ni har verkligen bara sett en tiondel av vad vi har fotat...but...my lips are seald...)
Hursomhelst...hon är hemma...and I LOVE IT!...Äntligen!!...
Hon orkade inte träffas idag...efter ett...förmodligen för fullt späckat schema...och kanske inte imorgon heller...Men det gör ingenting...Det gör verkligen inget att hon avbokar mej just nu...
För jag vet...och hon vet...när den här första tiden med alla som drar i henne är över...och alla rutiner är lagda...att jag älskar henne lika mycket då och att jag står här nu beredd att träffa henne med lika mycket kärlek bultande i mitt hjärtat...
Hon skrev 'Tack' i ett sms igår för att jag förstod...Jag kontrar med ett 'Tack' nu ...Tack...för att just Du finns i mitt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar