Det räcker för mej...

Det är sällan vi, alltså jag och Bonden brukar åka på något själv. Det finns liksom aldrig tid. Oftast...vilket jag tycker är mysigt...är barnen hemma, eller så är det jobb och djur som upptar vår tid.
Men i går eftermiddag bestämde vi oss för att handla det sista åt oss själv innan vi åker...bara vi två liksom. Okej. Ja. Så vad hamnar vi på om inte tjejkväll på stan! Men lyckans ost, liksom.
Jag kan säga att vi spurtade som satan för att bli klar och inte haffad av någon som helt plötsligt ville göra superfina lösnaglar, en sommar makeup eller nått annat roligt...det var liksom inte läge om jag säger så...

 

 Skitsnygga chinos i en lite suspekt färg...I Lav! 

Ett av ärendena var att köp att par nya örhängen som av någon outgrundlig anledning (?) försvann i Lördags under partajet. Sagt och gjort. Vi hetsar in på närmaste guldsmedsbutiken, jag bestämmer vad jag ska ha och...ja. Jag vet inte hur jag ska förklara det som hände sen, men... Om någon har sett Iceage så går det nog lättare. För mitt framför mej står en liten söt varelse som helt plötsligt börjar prata som Sid!! Och som dessutom ställer en hel hop med frågor...Jag kan heller inte förklara vad som hände i min hjärna under dom få sekunder jag stod mitt framför henne...förmodligen såg jag ut som ett fån...men på allt hon fråga svarade jag nej oavsett liksom. Ja. Va fan skulle jag göra då?...å Bonden, han uppfattade ingenting.

Efter att ha lyckats med cirkusen 'att ta oss igenom en tjejkväll' så får man belöna sig med en middag på tu-man-hand...även om man GI:ar...vilket vi gjorde. Offcourse!

Och vad passar inte bättre än Old Texas...en riktig cowboysar restaurang.

Old Texas

Crispy fingers...wowwow 

  Quesadillas med kyckling...så jäkla gott.

Trevligt värre. Men det slutar ju inte där heller liksom. Ja, jag vet. Det låter som en fars. Men när servitrisen kommer...i cowboysar kläder...och ska ta vår beställning så undrar jag vad det egentligen är frågan om. Här kommer alltså en vacker, lite rund, mörk kvinna i..tja 25 års åldern som ser ut som snövit...och frågar med en röst som är så vän och dessutom så ljus så glasen spricker...'vad vi vill ha att dricka'...Men jesus. Den är inte bara ljuuus...den är skiiit ljuuuuuus, fattar ni?! '-Vad-som-helst-bara-det-är-starkt'...svarar jag...och Bonden...ja. Han fattar fortfarande ingenting. Nä. Han fatta absolut ingenting förrän jag försökte härma hela händelsen och hon, snövit dyker upp och frågar med samma väna glasklart ljuuuuuusa röst om vi vill ha något mer...och nu ser jag i Bondens ögon att han fattar galoppen...
Men det gör ingenting. Absolut ingenting. Vi var själv en stund och jag fick mina suspekta chinos och mat man kan dö för...och det räcker för mej..