En sak som är säker...

På eftermiddagarna när jag åker hem...ungefär runt 4 blecket, alltså när det börjat skymma...så har jag vid 4 tillfällen kört förbi minst 6 människor och en rullskidåkare...utan reflex!!...Det är inte det minsta angenämt kan jag säga...jag tror ni vet vad jag menar...
För om...gud förbjude, OM...något skulle hända...där vid vägen...så är det inte bara den personen och hennes eller hans familj som jag drar sorg över för resten av deras liv...det blir ju även min sorg...för resten av mitt liv...
 

En av mina småmänniskor rider ju. Hon är duktig och ordentlig och jag behöver sällan vara orolig. Häromdan red hon ner...som vid några tillfällen förut...till grannen för att rida med deras dotter. Och för säkerhets skull satte vi på reflexer på hennes hästs ben...trots att klockan bara var 3 och det fortfarande var ljust...och själv tog hon med en reflexväst...som hon stuvade in under sadeln för att den var för tidig att ta på, tyckte hon...

I går morse fick jag ett sms från en vän som jag är oerhört tacksam över. Oerhört!! Han hade mött min lilla Mini och hennes häst vid klockan 4 ungefär...'knappt synlig' sa han...fast hon hade reflexer...
Här har jag skällt på andra människor för obefintliga reflexer...i tron om att min Mini hade så det räckte...så syntes hon och hästen inte ett skit i skymning...

Nu ska barnet och hästen kittas upp med massor av reflexer...det är då en sak som är säker...