(inte helt lätt att fånga på bild numera)
Hon hänger som Tarzan i mina ben när hon hör att jag tar fram osten, hon sitter på stolen bredvid mej och tigger när jag äter, hon ligger runt mitt huvud som en pälsmössa när jag sover och jag vet att det är jag som är skyldig till allt...det är jag själv som 'skämt bort' henne...Ja. Jag erkänna...men...hur skulle jag kunna låta bli...
Men att hästen som brukade stå i fönstret nyligen låg utspridd i tusen bitar på golvet och numera har ett gigantiskt stort hål i arslet...det tänker jag inte erkänner mej skyldig till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar