Han har flyttat nu.
Eller..han är på kollo kan man säga...
Å det känns...i hjärtat...
Jag tror nog att det här är mer en avvänjning för mej...att jag ska vara ifrån honom ett tag och när han sen kommer hem...så vet jag att han ska bort.
Jäkla jobbigt.
Fast huvudsaken är att han har det bra nu. Och det vet jag att han har!
Det såg jag redan när hon...finaste Maja...hanterade kycklingarna...och honom...
Med den absolut vänaste och mjukaste hand man kan tänka sig...
Love!
Så nu försöker vi ge vår andra tupp en chans istället.
Han som mest har varit på undantag tills nu...
Och som inte alls är en 'Franke'...
Men...som sagt...det känns. Att han har flyttat.
Det känns faktiskt i hela jävla hjärtat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar