Redan första gången mitt lilla gryn såg henne hos grannen Lars...
som för övrigt har en uppsjö av fjäderfän...ville hon ha en.
En liten dvärgkochin med fjädrar ända ner på fötterna.
Hon smög runt där med vad som mer liknade mockasiner på fötterna än klor
och lät mer som en kurrande katt än en höna
så det var väl klart att jag förstod.
Så vi försökte kläcka fram och till hennes stora lycka kom en...
en enda liten en med fjädrar på benen.
Men dagen efter dog den lilla räkan oturligt nog.
Ja. Då har vi ju grannen Lars...såklart...
'Hon kan få mina...Jag har ju ändå så många'...
sa han härom dan på sin härliga dialekt.
Behöver jag säga att hon blev lycklig.
Så nu bor dom här. Molly och Millan.
Hennes alldeles egna dvärgkochin...
Molly och Millan...
med små fjäderklädda mockasiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar