Himla konstig känsla...

 

 

 

Nu, när det är över...slutprojektet...

med allt arbete innan och själva vernissagen...

så är det som om luften går ur en på något vis...

 

Och,

så ställer man sig frågan...

Vad ska jag göra nu då? Resten av tiden?

Nä...det är inte slut än, och jag vet vad jag vill och hoppas på...

Men när man har jobbat intensivt och ganska länge med något och

sen inte ska göra det mer så känns det konstigt...

Väldigt konstigt.

Såklart.

 

Hursomhelst...

så hänger dom där nu...bilderna...

Trots att jag kvällen innan kände att;

'Nu river jag ner dom...

Ja, Det gör jag...

och sätter en skitig lapp från ett gammalt solkigt kollegieblock med texten;

'UPPTAGEN MED ANNAT'

där istället...'

 

Det blev inte så.

Dom är där.

På HälsinglandsMuseum.

Till den 30 Maj...

och jag hänger på skolan och

undrar vad jag ska fylla tiden med nu...

Himla konstig känsla...

 

 

 

Med en sovsäcken under armen...

Alltså...

 

Jag tror faktiskt att det vore enklare om jag och Kristin

tog med oss varsin sovsäck och helt enkelt

sov på skolan...

För just nu är det inte mycket annat vi gör än är...

just där...

på skolan...

och skriver ut printar...

Och...

printar om när vi ser fläckar, prickar, ränder...och gud vet allt...

Då är det liksom bara att göra om och göra rätt...

på nått vis...

 

Och...

mitt i allt det här så har jag ju fått bäbisar...

Små söta kycklingar

som har...för ovanlighetsskull...hållit mej vaken heeela natten

för att dom har tippat ikull eller för att dom inte vill vara själv i kläckaren... 

 och som ser ut som fulla pingviner när dom ragglar runt i buren...

Aaa...

 

Hursomhelst...

 

Den 2 maj har vi

Vernissage.

Och vad jag egentligen vill säga är att;

Ni är

Hjärtligt Välkommen!

 

 

 

Foto: Taisho Hirata

 

 

Men... 

bli för guds skull inte brydd

om jag kommer med en sovsäcken under armen...

Ps:
Okej...
meningen var ju att jag skulle länka er rätt också...
Men...
eftersom jag känner mej mer av än på...så glömde jag de...
Flåt.
Om ni klickar på bilden så kommer ni vidare...
Puss


 

 

Genom ett skal...

 

 

Egentligen...

skulle jag visat en liten bild från den vernissage

vi har den 2 Maj...

på Hälsinglands Muséum och allt...

Ni vet med snittar, kavaj och annat hullabaloo

Men... 

heelt plötsligt finns det andra som också vill säga heej...

 

 

 

För mitt i en hop med mjukt gula ägg i en äggkläckare

finns ett...

Ett litet gult ägg som har ett liitet liiitet hål...

Som piper!!

 

Det är 'hon'...

'Hon' Den första...

hon som sätter fart på alla andra...

 

Och...Aaa...

Ja vet...

Det verkar jätte konstigt att prata med ett ägg...skal...

men jag gör det...

För Jag är alltid lika fascinerad!

 

Hon somnar lite då och då...

som bäbisar gör...

Å...

så vaknar hon och piper...igen...

det är så det har varit dom senaste timmarna...

 

 

 

 

Och så verkar det vara ett par timmar till...

Men...

 Visst är det märkligt ändå...

och heelt fantastiskt.

Att där inne i ett hårt skal ligger hon, en liten blöt, mjuk och känslig varelse

som  'pratar'...

som jag har känslor för redan nu...

Som sätter fart på alla andra...

 

...genom ett skal...

liksom...

 

 

 

 

 

Ta mej fan...



 

Det är svårt att gnälla när man efter en dag...

full av intryck, 

(som bland annat innehöll en föreläsning av en fantastisk fotograf; Inta Ruka)

stress och måsten...

kommer hem till det här...

 

 

 

Till dom som står precis där...

praktiskt taget utanför ytterdörren 

och idisslar i eftermiddagssolen...

Som i princip inte har nått annat för sig på dagarna än just det...

idissla...

 



Som tycker att min kamera är intressant i cirka 12 sekunder...

tills dom inser att katten verkar 

ha något betydligt mer intressant på gång...

i komposten... 

än vad jag har bakom kameran...

 



 

 Som bara är...och tycker om en ändå...oavsett...

Och som visar det med att trycka upp sin kladdiga, hala mule mitt i solarplexus

och i samma svep slicka i sig min vita T-Shirt och lämna en stor

slemmig men kärleksfull gegga...mitt på tröjan...

 

Nu menar inte jag att livet inte är jobbigt, att inte problem finns, att det inte fattas pengar,

att livet vore sååå mycket bättre om...ifall...att...

Med all respekt...

 

Men att komma hem till det här. Till dom där...

Som skiter i om jag så vore president...

Det är ta mej fan underbart!

 

 

 

 



Det kan ju vara så...

 

 

Några som varken bryr sig om analogfotografering

eller...

att det nu är 6 veckor kvar till jullovet 

är dom här typerna.

Jo.

Lite segare är dom kanske men inte mycket.

Det är ju trots allt fortfarande ganska varmt ute...

och en och annan ekorre finns det kanske kvar...

Men i övrigt märker man inte så mycket på dom att det snart är snö och kallt.

 

Några andra som inte heller bryr sig om analogfotografering är ICA.

Men...

Dom bryr sig i allra högsta grad om att det är 6 veckor kvar till jul.

Alltså...

Vi är 'bara' i början av november.

Och på blomhyllorna står det redan både amaryllis och hyacinter.

Även pepparkakshus-kit finns...om man vill ha... 

Och trots att jag inte kunde motstå varken amaryllis eller pepparkakshus kit
så känns det väldigt väldigt tidigt.

Eller...??

 

Fast...
Jo. 

Det kan ju vara så att

det är jag som inte riktigt hänger med...

 

 

 

 

 









Fast kanske inte just idag...

Det här med analog fotografering är ju också en historia för sig.

Och det är något som naturligtvis ingår i vår utbildning.

Analog fotografering och mörkrum.

 

Vår uppgift var att fotografera ett ägg.

Ett vitt ägg som inte blir vit om man exponerar fel.

Kruxet är ju också...som alla förstår...

att man såklart inte ser den lilla bilden därbak

som vid digital fotografering.

Nää...man få mäta ljus och fribejsa lite.

 

Och det är himla roligt.

Verkligen...

På allvar alltså...

Tills man ska veva tillbaka filmen och se om det blivit något.

 

Första vändan gick det ju nästan bra...kan man säga.

Det blev bilder.

Men inte en enda gick att använda pga. att

det ser ut som om jag har ett luddigt filter över varje bild. 

 

Okej.

Då är ju så klart bara att göra om och göra rätt med en lånad skolkamera.

Så nu har jag fotograferat vita ägg i olika konstellationer...

Närmare bestämt 36 bilder med bara ägg.

Ja.

Ni förstår nog själv att jag blev obehagligt överraskad

när jag gläntar på luckan efter att jag trodde att jag vevat tillbaka filmen och

den fortfarande ligger kvar...ouppvevad...

Och nu exponerad av ljus...

Såklart!

 

Amen Grattis Åsa.

 

Jag säger ju att det är roligt med analog fotografering...

Verkligen...på allvar alltså...

Himla roligt.

 

Fast...

Kanske inte just i dag.

 

 

 

 

Så gott jag kan...

Jaa...jag veet!

Jag är sämst!! Verkligen!!

Mina uppdateringar här har verkligen varit usel.

Det värsta av allt är att jag ser att ni varit här fast inte jag har varit de...

Förlåt.

Men Jag har heller inga bra ursäkter som jag

skulle kunna dra av 'från höften'...som;

Dålig internetuppkoppling, lepra i fingrarna eller en sjuk faster... 

 

Näää...

Den enkla sanningen är att jag börjat plugga...

Och allt sånt tar ju sin tid.

Som...typ...från morgon till sen kväll...kan man säga.

 

Vad jag pluggar?

Jamen...Fotografi...såklart...

 

Och det är nog faktiskt det bästa jag gjort.

Fast...

Jag kan allvarligt medge att jag är sämre nu än jag trodde jag var från början.

 

Hursomhelst.

 

Jag vill ändå önska er en fin fortsättning på

Allhelgonahelgen.

 

och jag lovar att jag ska bättra mej...

så gott jag kan...