Havet är...för mej och säkert som för många fler...en otroligt rogivande plats...lite sorgset kanske...och en plats där man kan dra ett djupt andetag, fälla en tår och 'komma igen'...vackert och oändligt...och nostalgiskt...
Hursomhelst så var vi där i söndags...vid havet...jag, min lilla 'assistent' och den där 'Vackra Bleka Blondinen' och fotade lite...Man kan verkligen, verkligen inte be om bättre miljö...
Den där lilla 'assistenten' höll vid flera tillfällen på att blåsa bort under tiden hon tappert försökte hålla...det lilla studio materialet vi hade med oss...på plats. Ibland tog vinden i så hela skärmen vek sig över henne och runt...på nått jäkla sätt...så man fick snabbt grabba tag i henne så inte hon och hela skärmen skulle dra iväg utöver havs...
När man åker till havet så passerar man nått som heter Kuggören...eller förbi och förbi va nog inte riktigt sant...man åker förbi skylten, rättare sagt...Det är väl där själva nostalgin börjar...när både jag och den 'Vackra Bleka Blondinen' kommer ihåg 'Sjörapporten'.
Jag kommer ihåg att min pappa lyssnade på den...det luktade nykokt kaffe i köket och han låg i en soffa som definitivt inte var anpassad efter hans längd och på radion hörde man en sövande röst:
"Bottenviken; Ost till Sydost 7-12 m/s, Norra Kvarken; Ost till sydost 7-14 m/s sent i kväll något avtagande, Kuggören/Örskär; Sydost 7-10 m/s tidvis regn med måttlig sikt..." Till saken hör också att vi bodde 5...fem...mil från havet och eftersom vi inte hade någon båt där ute så förstod jag liksom aldrig nyttan med sjörapporten för vår del just då...Nu har det en annan nytta, nyttan i form av barndoms minnen...minnen av nykokt kaffe, av en pappa som hade svag doft av cigarr, en alldeles för liten kökssoffa och av den där rösten i radion som sövande rabblade upp sjörapporten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar