Tallinn...here we come...eller?!?

...................................
..................................

Det kanske helt enkelt blir torsk på Tallinn...för vår del :)

Vi är et litet kompakt gäng som ska dra iväg till Tallinn...närmare bestäm, Jag och min bondesambo, min underbarat vackra syster, våra gemensamma vänner som ursnygga M och hennes sambo M.., Tjusiga Y och hennes sambo S...

Jaa...så långt så bra...fast så enkelt är det inte förstår ni....nänä...

Det börjar nog en vecka innan med att ursnygga M's sambo läser 'resepappren' som hon egentligen tycker att hon inte behöver läsa..för 'vadå Tallinn..höö...de är väl som till Åland..eller?!?!' NOPP!!
Så är det inte ... det krävs PASS!!!
Tjaa...för det har ju varken jag, min underbart vackra syster eller ursnygga M...nänä....sånt larv...
Så det är bara att åka till farbror Polisen å kolla läget då...MÅNDAG samma vecka (vi åker i övermorgon...typ)

Vi går in och tar en gruppbiljett så det ska gå fort liksom...och fina fröknarna, M och min syster säger, när det blir vår tur...'Vi ska ha pass...' å tänkte nöja sig med de...men va fan ....'VÄNTA lite nu', säger jag...alltså....'funkar körkortet till Tallinn...om det är ensåndär eu symbol?'...och den ödmjuka poliskvinnan bakom disken säger: 'Nej de gör det inte...varsågod...' DÅ vaknar fina fröknarna och säger: ' Ja...alltså...vi åker till Tallinn på fredag!! å vi måste ha pass...!!'...Ojoj säger den ödmjuka poliskvinnan och försöker nu göra allt för att det här ska gå bra...

Hon skriver in oss direkt...så det ska gå snabbare...och den finniga poliskillen (tja...kunde tippat på att han va typ 15 om jag mött han på stan) tog emot oss med...ja , va ska jag säga...skepsis...!!!...Gruppbiljett å allt..

Den ödmjuka poliskvinnan bakom disken...nästan garanterade oss att vi förmodligen skulle få passen till på fredag...å den finnige poliskillen sa mest ingenting...
Så nu återstår det bara att se om vi får något pass eller om Jag, ursnygga M och min underbart vackra syster måste stanna på båten...


Så nu är det bara att vänta...
......................................
.......................................
....................................