I slutet av november fick jag äran att föreviga dessa vackra människor. Och fast det var ganska kallt så trotsade vi kylan och även om tårna kändes som löst skramlande isbitar i gummistövlarna efteråt
så var det absolut värt det...för det är alltid lika spännande och roligt, kylan till trots...
Ja, och jag kan inte säga annat än att Mamman måste vara förbannat stolt...Hur skulle man inte kunna vara det...(och hur lyckas man med bedriften att alla tre har ögon som sammet ?!)
Nä, stolt ska du vara...stolt så in i helsike...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar