Alltså. Det här med höns...och hur höns funkar...de är fasiken nästan en hel vetenskap. Av allt vetande och goda råd jag fått så är det i stort sett inget som stämmer överens med mina höns iallafall...
Som till exempel;
1. Hönsmammor lägger sig på kycklingarna när ett hot närmar sig...
Nja, alltså mina springer...med vingarna utfällda likt ett flygplan...mest runt runt och försöker verka hotfull...Själv tycker jag att det mest verkar lätt hysteriskt...Kycklingarna? Ja. Dom står blickstilla och fattar lika lite som mej...
2. Höns lämnar inte sina kycklingar när dom är fri utan ser till att alla är med...
Inte en chans i helvete. Jag eller vi (vi innebär 5 personer) har försökt 'valla' 5 höns + 16 kycklingar (då kan man ju undra...hur svårt kan det va?)...men A L L A är precis överallt och definitivt inte där dom ska vara...Höns mammorna ropar på kycklingarna att det finns mat...helst i mina rabatter...sen drar dom som avlöningar...hem till värmen...Helt otroligt...Å kycklingarna vet ju inte vart dom ska...Dom har ju för fasiken åkt korg mellan hönshus å hönsgårn i hela sitt liv...
Ja. Om man anser att picka kycklingar i skallen och lyfta dom i fjädrarna och slänga iväg dom som inte är ens egna är att skydda så Jo...Men å andra sidan har dom har en jäkla förmåga att 'ta över' andras kycklingar så en höna kan bli helt utan....rävigt värre...
Men allt som oftast blir jag överraskad. Dom är väldigt trevliga djur och har en lugnande inverkan på människor...eller åtminstone på mej...med sitt milda kluckande och deras oerhörda tålamod...speciellt när dom har kycklingar...Jaa...Det är kanske därför det helt enkelt heter hönsmamma...Om jag är trött på dom? Mina Hönsmammor? Ja ibland. Om man har bråttom och det är ett jäkla kacklande, ett bärande fram och tillbaka och ingen...verkligen ingen...verkar vilja det jag vill. Då är det bökigt. Men Nä. Jag vill ha mina hönsmammor...och en tupp som heter Franke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar