Men det var inte själva skoterträffen eller Ängebo som var märkvärdigt i sig...Det var folket...alla dom som va med. Det var ju dom som gjorde det liksom...vilka underbar människor...
För när man i tolv 12...T O L V timmar...stått på en skoter och borde vara less...vilket egentligen vemsomhelst skulle vara...i fel sällskap...så blir det verkligen aldrig så...inte med dom här människorna. Nej då. Här letas det leder och det tas prat pauser och det dras glatt skotrar även om klockan är nio på kvällen och man startade kl 10 på morgonen. Å jag är glad för de...verkligen...för jag spenderar gärna en lördag med er...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar