Mina fina pojkar...

Från att inte allt för länge sedan har sett ut så här...som små  fjuniga dun bollar och en tvärhand hög  så ser dom nu ut såhär...

Rätt ståtliga faktiskt. Sammanlagt är det nu 9 hönor och 6 tuppar...7 med Franke... Japp. Och det är nu själva problematiken börjar. Det går inte riktigt att ha så många tuppar. Ja. Just nu går det väl...nu är dom mer som ett gäng finniga, pubertetstrotsiga tonårs bröder som faktiskt nästan alltid håller ihop...hittar man en i rabatten så vet jag att dom andra 5 också är där i närheten...Men jag har börjat sett tendenser av slagsmål...Speciellt mellan den stora svart bruna och den rovfågels spräckliga. Jodå. Igår hittade jag 'grabbarnagrus' ståendes mitt emot varandra, med sänkta kroppar...ni vet, ungefär som en katt som har fått span på en fågel...upp borstad fjäderskrud och blåstirrandes på varandra...och så kan vi ju inte ha det. Dom kan skada varandra alldeles för mycket.
Jo, jag vet hur det kan se ut...en gång hade Franke knatat in i hallen och råkat se sig själv i spegeln...han blev såklart hel rabiat över att det fanns en till tupp här...(ja...nu har jag ju aldrig påstått att höns är speciellt smart...okej...) och slog sig själv blodig mot den där andre fan...spegeln...jag fick ta den ilskna typen och bära ut honom med blodet droppande efter mej och undersöka skadorna. Nu klarade han sig hyfsat bra men bägge sporrarna var borta...
Men, som sagt...så kan vi ju inte ha det. Det måste vara ordning i klassen. Så några måste bort. Tyvärr. Frågan är bara vilka av dom. Vilka av mina fina pojkar...