Jamen, vart ska sleven vara om inte i grytan....

Han var ganska lugna ändå, den där Sven...värre i Skåne tydligen...det kändes mer som att han hade stökat till...med drivor av snö lite här och där.
Fröknarna tyckte att det var helt okej iallafall. Ava-Li rullade runt ett par gånger det första hon gjorde när dom kom ut i morse...som ett litet barn som är tokglad för nysnö...
Ja. Hon trivs ute, hellre det än inne verkar det som. Har bråttom som sjutton att komma ut på morgnarna...helst först såklart. Fast i går morse tog hon sig ut själv...jahaadå...fixat lite i stallet då förstås...rivit ner en tavla (jo jag har såna där) ätit lite hönsmat...igen...och gjort tabberas på en torkad linkrans som hängde på hönsdörren...
Så, det första som mötte oss när vi kom ut...fortfarande becksvart så man liksom fick treva sig fram...var en mjuk mule som blåste värme i hela mitt ansikte...hade hon varit hund så hade hon garanterat viftat på svansen också...Ja, hon är bra för själen den där damen...klok, godmodig och vacker, som det aldrig går att bli arg på och som helst vill vara ute.

Några som verkligen inte vill vara ute nu är ju Huliganerna...vilka annars...och dom är ju naturligtvis på ställen där dom  i n t e  får vara, där vi har lite prylar förvarade...förstås...där dom hittar lite allt möjligt att skita på...Jamen vart ska sleven vara om inte i grytan?! Fast jag orkade inte springa runt och schasa in dom...det slutar bara med att jag blir irriterad och står och svär på dom och inte en höna kommer att vara där jag vill att dom ska vara ändå...
Nä, det blev skottning i stället och nu inväntas en Mini som har tjatat om en tall som ska hämtas i skogen...Mmm...vi får se hur det slutar. Jag har varit med förr om jag säger så...fast det kan vi ta sen..